Jag är uppvuxen i Puoltikasvaara, en liten by fem mil utanför Gällivare. Det var i denna lilla by som min resa började. SKidorna har alltid suttit på mina fötter så länge jag kan minnas och vart en naturlig del i min uppväxt, och jag började tävla lite smått när jag var 8-9 år gammal. Gick med i grannbyns skidklubb, BErgens IF, och började gå på skidträningar. Det var roligt, vi fick åka fort, vi fick leka och vi hade staffeter!
Förrutom skidor testade jag även på att åka alpint och spela fotboll. Gick på två kurser på alpint, grön och blå om jag inte minns fel, men när vi skulle börja åka ner för de stora backarna var det inte lika roligt. Det var läskigt! Det gick så snabbt! Trivdes bättre med att få åka uppför backarna istället för att kommer nerfarandes som en vante i Dundrets nedfarter med ens tor röd hjälm på mitt lilla huvud och små slalom skidor fastspända på mina spinkiga ben. Så det blev endast två kurser i alpint och att bli en Ingemar Stenmark eller Pernilla Wiberg passade nog inte riktigt mig. Fotbollen började jag med senare. Sprang runt på planen vart än bollen for. Spelade ingen roll om jag var back eller forward, där bollen var där var också jag! Så det där med fotbollen slutade jag också med.
Placerade mig inte bland toppen på mina första tävlingsår, men efter ett tag började jag klättra i resultaten och det sporrade mig ännu mera. Bytte klubb till Malmbergets AIF och fick många nya skidkompisar att dela mitt intresse med. Åkte för MAIF tills jag var första års junior, sedan bytte jag klubb tillsammans med Anna Persson till IFK Tärendö. Jag, Anna Persson och Charlotte Kalla blev järngänget (tillsammans med gubbarna) och vi skarattade, tävlade och hade det otroligt roligt! Det bästa var när vi på JSM i Härnösand lyckades med att ta guld i staffetten! Alla åkte så snön sprutade och konkurenterna gav oss en riktigt match. Minnen för livet!
Jag har också fått representera Sverige på juniorlandskamper i Estland och Norge, åkt junior VM i Slovenien och Italien och har även under de senaste säsongerna fått chansen att tävla för riktiga landslaget på världscupen. Min allra första världscups tävling i landslagsdräckt åkte jag i Stockholm på slottssprinten efter junior VM i Italien. Det var en häftig känsla! Sedan dess har karriären fortsatt genom att jag gick ut skidgymnasiet i Gällivare, blev senior, flyttade till Östersund och pluggade på skiduniversitetet där i tre år innan jag i höstas sökte in till sjukgymnastprogrammet i Umeå där jag kom in. Så i höstas gick flyttlasset vidare mot Umeå och nu bor jag i en ny stad med nya stigar att utforska och nya hinder att ta mig över för att en dag försöka nå mitt mål, att bli bäst och få känna den underbara känslan att passera mållinjen som nummer ett med en uttmattad kropp som gjort allt för att lyckas med detta mål. Jag hoppas att ni får följa mig och mina drömmar om att en dag stå högst uppe på en VM eller OS prispall och höra den svenska nationalsången ljuda ut ur högtalarna!